Att förstå sig på sina känslor är inte så lätt.
Jag har inte förstått att Emil betytt så mkt för mig som han gör. Han är så fin i mina ögon, eller det är han ju i allas ögon. Men det är något som gjort att han blivit så speciell. Det har klickat mellan oss, vi har verkligen våra sämre och bätre dagar. Men fast det går dåligt så blir jag inte sur, som man ibland blir. Emil fixar mig glad på nått annat vis. Jag kan stå fast hur länge och pilla på honom som en liten flicka på ridskolan som bara läängtar efter att få röra en häst. Och bli överlycklig över att han bara kommer imot mig då jag hämtar han ur hagen. Jag blir överlycklig då han fölger mig som en hund fri i hagen.
Han betyder för mig <3



// Sara